för att jag hatar när måsarna skriker.

hur kan man överleva utan att drömma?

jag har massa drömmar. alla har lyckligt slut och inners inne så är jag även hoppfull över att dom kommer slå in.
hälften vågat hälften vunnet. glaset är aldrig halvtomt, utan halvfullt =)
det är så man ska se det va?

kan nån förklara för mig hur jag kan vara kär i som jag inte existerar längre för?
en som jag träffat under sex års tid men kommit fram till att jag inte egentligen känner alls?
en som jag föll så hårt för men som sedan visade sig inte vara alls han som jag egentligen föll för?
nej, jag förstår inte varför jag måste inbilla mig att jag inte kan glömma. det är väl inte så svårt..


vad är en madeleine som inte kan se alla som gör henne riktigt glad och aldrig ledsen?
det är riktigt jobbigt att jag bara för tillfället minns allt bra. allt jag älskade med just han och dom gångerna han behandlade mig underbart. jobbigt att jag saknar just dom tillfällena och är blind för alla gånger jag gråtit sönder mig.

hoppet dör aldrig. men tillslut blir det realistiskt. jag blir inte yngre och jag kommer defenitivt inte bli lyckligare om jag fortsätter såhär.. hallå bebis hus och volvo var planen va? :D

snart är jag gammal nog att bli desperat på match.com


syns då va!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback