oh, konsten att böla och vara blööödig.
nu är jag helt slut. legat och bölat järnet hela sista kapitlett i harry potter - halvblodsprinsen.
även fast det är andra gången jag läser boken (första va på engelska) så går det inte att föreställa sig.
JAG KAN INTE FATTA ATT DUMBLEDORE ÄR DÖD!!!!
ass tårarna bara flödade. är jag blödig om nåtttttt????? stackars harry, alla han älskar.
nu har jag gråtit ur mig all energi, boken är slut och jag känner mig tom.
så äre me mig serrö att jag tjuter järnet, på allt sorglit som händer , men även på allt som är sådär superlyckligt i böcker och film/tv.. jag typ dog varje extrem makeover i slutet där när de kommer ut och alla gråter av lycka. eller i cityakuten när nån dör.. eller i "spårlöst försvunnen" eller va de nu hette där de hittade syskon som inte träffats på tio år eller barn som inte träffat sina föräldrar och som träffades osv. lyckan som uppstod som gjorde att alla stod o tjöt kände ju även jag och jag dränkte ju givetvis mig själv med tårar som inte slutade rinna.
likväl som jag fortfarande tjuter ihjäl mig när jag läser stephen king-jurtjyrkogården för 8:nde gången och den lilla pojken blir påkörd av en lastbil.... bladen i den boken borde bli oläsliga snart..
dagens appråpå: jag är för blödig. jag känner fortfarande för att tjuta mer, med tanke på dagarna innan dumbledore dog, då harry sa att han var hans vapendragare alltid och dumbledore blev helt tårögd. fy fan va sorgligt :/
även fast det är andra gången jag läser boken (första va på engelska) så går det inte att föreställa sig.
JAG KAN INTE FATTA ATT DUMBLEDORE ÄR DÖD!!!!
ass tårarna bara flödade. är jag blödig om nåtttttt????? stackars harry, alla han älskar.
nu har jag gråtit ur mig all energi, boken är slut och jag känner mig tom.
så äre me mig serrö att jag tjuter järnet, på allt sorglit som händer , men även på allt som är sådär superlyckligt i böcker och film/tv.. jag typ dog varje extrem makeover i slutet där när de kommer ut och alla gråter av lycka. eller i cityakuten när nån dör.. eller i "spårlöst försvunnen" eller va de nu hette där de hittade syskon som inte träffats på tio år eller barn som inte träffat sina föräldrar och som träffades osv. lyckan som uppstod som gjorde att alla stod o tjöt kände ju även jag och jag dränkte ju givetvis mig själv med tårar som inte slutade rinna.
likväl som jag fortfarande tjuter ihjäl mig när jag läser stephen king-jurtjyrkogården för 8:nde gången och den lilla pojken blir påkörd av en lastbil.... bladen i den boken borde bli oläsliga snart..
dagens appråpå: jag är för blödig. jag känner fortfarande för att tjuta mer, med tanke på dagarna innan dumbledore dog, då harry sa att han var hans vapendragare alltid och dumbledore blev helt tårögd. fy fan va sorgligt :/
Kommentarer
Trackback