minadagligabekymmer

veckan har sprungit förbi.
kvalitetstid med mormor (spenat sa ja :p )
massa bus&lek med min kusins son, leandro 2 år. (barnvakten madeleine)
massa tjejprat och mys med saris. (vad är killar?)
afterwork på barbq (nina är klumpeduns)
jobbfredag (barjobb med jamesbond gäster)
festlördag, too many parties (träffade massa oldies)


sammtidigt har ja hunnit med att bli vittne och lämnat mina uppgifter till polisen.
fått reda på mindre roliga saker, rätt äckligt och konstigt.


himla mysigt att bo med ninis ibland, jag har iaf nån att laga mat till :)


louise är galen.. homie med husvagnskillen, hon stod i luckan och försökte få in mig. "jättekul är det madeleine, vi kan röka och äta korv, det får man här" .. haha tydligen är det en rutin att va där varje helg :p
Nina på toaletten : "Gör man det såhär års eller?" viiinterpäls. , riktigt skoj att komma hem i fredags med "-men ja lovar jag är ju naken". haha...


massa silikonprat och killsnack på toan halva lördagen hos Em, de tycker vi om :) sen kunde jag ju undvikt att åka tillbaka till nissen, där vare full fest. men jag fick reda på saker som skär i mitt hjärta och det gjorde ju inte direkt att lördagen slutade som den ska. ville bara påpeka att mina vänner va grymma som gav mig kramar och lyssnade i lördags. vet inte vad jag skulle göra utan er ♥. men jag orkade inte med mer folk, så natten slutade med att jag gick hem i snöblandat regn och luvan nerdragen över halva ansiktet. då kändes allt rätt motigt....


va rätt glad ibörjan i lördags .. har inga bilder från senare.





hjärtat.
helt förstörd i lördags. vad gör jag nu, varför är jag här, hur ser min framtid nu ut? ja hade ju bestämt mig, stanna här, vara med han. hitta fast jobb. jag får så ont när jag tänker. så ont i huvet. läskig känsla.. jag orkar helt enkelt inte. önskar jag kunde få en andra chans, visa vem jag igentligen är. hur många gånger säger man inte så? men hur lätt är det när man fortfarande blir nervös, när det pirrar i magen och man inte vet var man ska ta vägen? man vill ju bara vara perfekt, försöka göra allting bra. man vet ju aldrig hur långt de håller. nu har ja iaf lärt mig att tillfällig lycka är jävligt kort.

ja skulle kunna sitta här i flera dagar och älta. älta och gråta. gråta är nog mer av hopplöshet. jag börjar bli gammal, ingen framtid, ingen trygghet. jag funderar på att åka hem till mamma.. hem till mamma gräva ner mig i några bra böcker i gungstolen och låta livet springa förbi.

det finns så mycket mer jag vill säga. vill på nått sätt försöka få dig att förstå. varför är känslor så jobbiga? varför är det så svårt att visa dom, speciellt för dom som man känner mest för? får ont i magen också.. ont i magen när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna dig.

dagens appråpå: vem ska nu få mig att skratta?