oh, steeel the bride.

har snart sett halva "brudens bäste man" eller made of honor som den heter på engelska.
och det får mig att undra. varför är det jämt så? varför märker man allt när det är försent,
varför är alltid den man nu vill hata, den som är ens konkurans så jävla bäst?

för så är det verkligen. ens största kärlek. hans/hennes flick/pojkvän är alltid så underbar tillslut när man lär känna den.
man går och önskar att man hatar henne/honom men man kommer aldrig kunna göra det i slutänden.
för den gör den man håller kär så lycklig. så lycklig som inte man själv tydligen kunnat gjort.

usch va ja yrar nu.


varje gång jag gör mig fin, så gör jag inte det för min egen skull. jag gör det för hans skull.
även om oddsen att jag träffar honom är en på miljonen. så hoppas jag fortfarande på den där miljondelen.

dagens appråpå:

slutar med ett citat ur filmen.
"maybe there's more in life then just sleeping around"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback