minadagligabekymmer

vill verkligen att det ska regna. saknar detta regn. som bara faller ner. gör mig dygnsur.
meningslöst regn.
alla minnen..

varför minns man just att det regnade?

den där sommaren, min semesterromans som jag träffade i spanien.
den där weekend som ja var o hälsade på han i danmark.
den bästa av alla nätter spöregnade det.
det var en ljus ljummen natt, och regnet stod som spö i backen.
fönstret stod på vid gavel och vi låg omslingrade.
jag kunde inte somna, för jag kände mig så lycklig.

eller som den där semestern, ja hade med familjen i thailand.
va nästan framme vid hotellet , när himmlen öppnade sig. vi sprang,
mamma lillebror jag och styvfar.
blev en blöt familj. såg ingenting, ropade så att alla var kvar.
men vi fick uppleva det, thailändska underbara regnet.

eller den där A1 , som jag gått fram&tillbaka med sedan 7an.. under tiden då allt var så bra.
när jag låg tryggt i hans armar i hans hus i skogen och pratade om regnet,
pratade om det regn som slog ner i backen utanför.
fast han hade somnat, och jag va lycklig , för stunden.
somnade till de underbara regndropparna som slog på taket/fönstret.

eller den där midsommarn, på landet med släkten.
regnet som va traditionellt i tid osv.
vi äldre kusiner samlades i husvagnen, den mysiga stora husvagnen.
spelade kort, berättade hemlisar. drack cola och åt chips.
sprang i regnet och letade blommor. la dem under kudden.
och somnade in till regnet som lät extra härligt mot husvagnen.
och drömde om mannen ja skulle gifta mig med..

eller den där visfestivalen..
trodde han skulle komma, trodde att han var lika glad att se mig som jag han.
men det kom ingen david. inte min&kimzans bästa vis.
jag gick o la mig själv. lessen. det började regna. kimzan kom lessen.
regnet lugnade mig.  åh sen kom saknade bästa vännen, pecka.
jag delade med mig sovsäcken. för vänner gör man allt. vänner är kärlek.

eller den där taxiresan. precis när ja fått mitt hjärta krossat. regn över varje hus, varje väg.
bruce springsteen - streets of philladelfia (som för övrigt vann mitt hjärta)  bara tajmingen.
regn utanför fönstret, tårar innan för. o en kär vän brevid som kramade axeln.
jag minns såväl regnet.

eller den gången i min lilla stuga, jag strax hemkommen från krogen.
det började dugga. det var tidig sommar, jag somnade.
han ringde. öppnade dörren, härligt tyst regn.
han var blöt, tog en varm dusch. sen la han sig ren& nyduschad och höll om mig.
och regnet föll ner utanför..

eller det finaste minnet. min morfar, min kära saknade underbara morfar.
i mina yngre år, då ens enda underkläder bestod av trosor.
spenderades mycket tid med mormor&morfar på landet, fina tider.
sena nätter. då det inte gick att sova, tog vi oss varsin knäckemacka.
ibland fick min morfar lysande ideer, som att springa o kolla hur mkt det har regnat.
det var sommar, men mormor var orolig endå.
vi tog av oss allt utom våra underkläder. stoppa i fötterna i stövlar ,
och sprang, skrattade och sprang.
min morfar och jag..
mormor stod bekymmrad på altan i nattlinne och skakade på huvet.
men när morfar&jag kom tillbaka hand i hand dygnsura kunde hon inte annat än le.
morfar, regnar det i himlen med?





dagens appråpå: varför minns man alltid regnet? det fina härliga underbara, meningslösa men endå fria , bekymmerlösande regnet...